För en gångs skull är de fullt med blommor i huset.

Fick tulpaner av min söta faster, en bukett på AHD av min man & sen fick vi en lilja av min svärmor. Tyvärr luktar liljorna väldigt starkt nu när dom slagit ut, så dom kommer nog få flytta till en annan del av huset.

Förgyll dagen med en blomma :-)

Första stora striden avklarad idag. "Ska bara", lyssnar inte, tar saker från sitt yngre syskon, fast jag tydligt sagt nej (såg att de var på g), då var gränsen nådd, jag tog bort frukosten. Om man håller på med allt annat än äter så är man klar. 

Jag frågade en som har betydligt mer erfarenhet av dessa perioder än mig om de verkligen är så att 6-års perioden är jobbigare, svaret jag fick blev: "Njae... Nu går dom ju fortfarande inte att resonera med". De var skönt att höra :-)

Ibland måste man påminna sig om att barnen går vidare så fort. Dom käftas, bråkar och sen vänder de och dom är glada, gulliga och kramiga. Som förälder gäller de att påminna sig om att byta lika fort, så man inte ältar eller är grinig när de redan är utagerat. Att tjata om nånting som enligt barnet hände "för en evighet sen" kommer aldrig leda till nånting bra.

Nä, jag påminner mig om att kramas och uppmuntra mer, så dom i slutändan kommer växa upp till kärleksfulla, omtänksamma vuxna, med god självkänsla, samt med en känsla för rätt och fel och en ödmjukhet för omvärlden och sig själva.

För drygt 3år sen köpte vi en PramPack. Efter lite googlande kom vi, eller jag, fram till att den var den bästa. De var rätt ny på marknaden då, men den verkade var rätt flexibel jämfört med andra väskor på marknaden, man skulle inte behöva plocka isär vagnen utan bara rulla upp den på den utvikta väskan, fälla ihop den och sen stänga väskan....  Priset var lite högre än för andra väskor men ska de vara så ska de ;-)

Efter 3 års användande, vad tycker vi då??  Först måste jag tillägga att vi ändå flyger en del, 4-5 vändor per år blir det i snitt. Vi tycker den är super, helt suverän faktiskt.

Den är:

• Användarvänlig
• Stor, de går lätt in både en 4-hjulig vagn med stor åkpåse. Vi brukar även ha en ståbräda där i. En gång har vi lyckats få i 4-hjulig barnvagn, ståbräda, vinterkläder till båda barnen, stor Voksipåse, filtar, blöjpaket, och 2 kassar med julklappar. Den ÄR rymlig.
• Lätt att förvara, när den är tom så är de bara att rulla ihop den och då tar den inte mkt mer plats än ett gammaldags liggunderlag.
• Godkänd av flygbolagen, så om vagnen skadas fast den varit packad i en PramPack så går det att få ut ersättning för skadorna.
• väl värd varenda krona, för vad skulle de inte kosta att köpa en ny vagn...

Jag  rekommenderar den här vagnväskan varmt, vi har aldrig nånsin ångrat detta inköp :-) 

Sammanfattning 2013:

• Föräldraledig
• Flyttat, tillslut hittade vi oss ett hus, jag hade aldrig kunna drömma att vi skulle hitta ett sånt här hus här, vi trivs fruktansvärt bra och jag är så tacksam. 
• Semester, vi var i Lycksele, lillasyster S kom med, på vägen tillbaka stannade vi som vanligt till hos lilla Tindra, som nu är 5år, jag saknar henne.
• Bröllop. min barndomskompis gifte sig, de var jättefint,  i en hamn en varm sensommardag. Vi gifte oss, med 4 veckors varsel bestämde vi oss. De var litet och mysig, min kompis spelade fiol i kyrkan och F:s gamla babysångledare sjöng, ungarna sprang omkring och sen var vi hemma hos oss, hade caterat god mat, gjord på norrländska råvaror, ekovin å de var så mysigt (och smidigt med ungarna) att ha festen hemma.
• Jul i Stockholm, de var så mysigt.
• Babysar, flera av mina mina kompisar har fått barn, så nu börjar de vara livat när man ses, tur att vi har plats då ;-)
• Tacksamhet, för allt jag har, för att jag är frisk. Allt kan gå förlorat så fort.
• Insikten att de ska ta 28år och 2 barn för att inse att de jag är är tillräckligt, den insikten är stor och nu kan jag jobba vidare på de.
• Fortsatt jobba på att minska gifter, äta bättre, vara mera medveten.
• Ett bra år, och 2014 ska bli minst lika bra!

Borta... Min 3-åring och jag var helt sams när vi gjorde oss klara för dagis... Vad har hänt???

Så, skönt att inte behöva ta tag i honom en enda gång, ingen jakt och/eller klä på under protest.

Vi hade en jättemysig morgon, förutom ett syskonbråk där lillebror(!) blev biten. På sikt kommer de nog bli mer av den varan, bråk, när lillebror börjar säga ifrån. Han gör de ju redan nu, vid 9 månader, de är så när man är yngst...

Men jag är supernoga med att inte alltid stå på lillebrors sida, jag är ju själv storasyster, no need for more explaning   

Jaha... Budgivning. Igen...

3:e gången gillt??

Urk vad denna process tömmer mig på energi...

Annars då??

Lillen kissade i pottan första gången förra veckan, och han går nu, 9 månader gammal, utan vett   

Jag måste faktiskt skriva de här...

 Vi har ett jättebra dagis. Trots att jag har haft ångest och ångest och åter ångest över att sonen ska gå på dagis så måste jag säga att de funkar jättebra   

Jag ska inte krypa under stolen med att jag helst hade väntat, och jag tycker fortfarande att man han är för liten, men nu är de så här ändå.

Under dom senaste 6 veckorna, de var 6 veckor sen vi började inskolningen, har han alltid blivit glad när vi kommit till dagis, aldrig varit ledsen när jag gått, alltid blivit glad när jag kommit tillbaka, visat massa saker för mig, och lärt sig nya saker. Potträningen och engelskan är väl de som fått lida lite, men man kan ju inte få allt tyvärr...

Jag så glad att jag kan vara så flexibel med pluggandet, sonen är aldrig på dagis mer än 4 timmar, sover hemma (eller inte alls), vi går till dagis när han vaknar så om han sover till 9 äter vi frukost och sen går vi till dagis, vaknar han tidigt så får han äta frukost på dagis, men vi anpassar de hela efter hans dagsform.

Jag vet att absolut inte alla har möjlighet till detta flexibla schema, men jag är så glad att jag har de, att plugga och ha barn är en superkombination.

Vad är pengar när tid är så mkt mera värt??

Helt sant som rubriken säger... väldigt underligt faktiskt. En av våra hundar, en snart 6-årig pointer, kom springandes i full fart, för att sedan i samma hastighet hoppa rakt in i en lyktstolpe. Allt slutade bra de enda som hände var att hon direkt efterår gick lite sakta och ostadigt och antagligen såg ett stort antal stjärnor cirkulera runt i huvudet :D

Ibland går det uppenbarligen inte som man tänkt sig, men men hon är tålig den där lilla de lovar jag er.

Bästa var nästan att jag senare mötte en annan hundägare från området vars son (som tydligen hade bevittnat händelsen) hade kommit hem och sett högst konfunderad ut och sen sa han: "Pappa, jag såg nånting underligt när jag var ute... ...de var en hund som hoppade rakt in i en stolpe" *asg* :D :D :D

Ha de bra, och tills nästa gång, se vart du går (eller springer)